Tänk om jag ändå hade en blogg…

I onsdags var jag alltså på Jonathans förskola och hade med mig två hönor. Jag var där i höstas också och då var hönorna ganska stora kycklingar. På förskolan denna dagen var också en reporter från Borås Tidning och idag var reportaget med i tidningen, nästan en helsida, inte dåligt. Det finns även att läsa på webben.

Jag tog en del kort också och här är en bild på hönorna:

och här kommer en bild på vår egna lilla kyckling:

Tänkte även lägga in en bild från igår på en av våra fina tuppar omgiven av sina hönor:

Önskar er alla en underbart härlig Påsk!

Kram Ann

Har precis lagt tre fina sillfiléer i blöt. Dessa ska sedan bli till inlagd löksill och sillsallad som ska avnjutas i morgon på påskafton. Vi blir bara fem vuxna och Jonathan så det går inte åt så mycket, jag brukar alltid göra alldeles för mycket mat annars och får slänga hälften. Sillsalladen har jag inget direkt recept på men den består av kokt potatis, rödbetor, äpple, lök, inlagd gurka och sill. Allt tärnat i små små bitar och blandat. Det som ska ätas för övrigt i morgon är janssons frestelse, köttbullar, prinskorv, omelett med stuvning, rödbetssallad, rökt lax med romsås och ägg såklart! En liten nubbe slinker nog ner också.

Kram Ann

Idag skulle jag slutat tidigare, nämligen halv ett men det var stört omöjligt att vara klar tills dess. Det är alltid så, på morgonen känns det som om jag har all tid i världen att bli klar med allt samt en massa grejer som jag inte hunnit med tidigare men så blir det att man drar benen efter sig lite väl mycket ”man har ju all tid i världen!”. Sen blir det lite fika här och lite fika där och lite prat här och där och plötsligt har tiden sprungit iväg en massa. Jag kom från jobbet halv två och åkte in till stan för lite shopping inför påsk plus inköp av en ny torkvinda. Vår gamla var jag inte nöjd med från början, men den var billig, och dessutom hade nästan alla linor gått av. Nu är hållaren till den nya fastgjuten och dessutom har vi valt att flytta den till ett bättre ställe där solen lyser mer och det dessutom blåser mer. Att det är enklare att bära tvätten dit från tvättstugan är ju också positivt. Nu ska jag bara köpa en ny tvättlotta också, ni vet en sån där tvättkorg på ställning. Min gamla gav upp i vintras, kollapsade totalt.

Igår var jag med Jonathan på dagis, de hade påskfest och jag hade med mig två hönor som fick trippa och glida omkring på golvet och picka i sig frön och bajsa på golvet till barnens stora förtjusning! Antagligen kommer det lite bilder i tidningen på lördag och jag har även lite bilder som jag tog så jag återkommer med en rapport.

Just nu står en deg på jäsning och en mustig tomatsås står på svalning; det är dags för pizza! Det är ju inte den bästa maten enligt LCHF som jag äter efter men jag ska tillåta mig att festa till det lite nu i helgen. Det är ju bara botten på pizzan som inte är bra, resten är ju perfekt ur LCHF-synpunkt. Påskens mat är ju också bra LCHF-mat så det blir nog en bra mathelg iaf. På vågen har det stått still senaste veckan och det är ju positivt, har trots allt fuskat några gånger, dessutom har jag ätit alldeles för lite.

Nu ska jag ge mig ut i köket och fortsätta med förberedelserna!

Kram Ann

Idag var det dags för den första skyttetävlingen och det gick väl ganska bra med tanke på att jag inte har tränat någonting under hela hösten och vintern. Vi var och sköt lite i söndags men det är det enda. Var dock ganska trött i armen mot slutet och det drog nog ner mitt resultat en aning.

Sköt en skyttegren som heter Standardpistol som innebär att man först skjuter 4 serier á 5 skott på 150 sekunder per serie, därefter 4 serier på 20 sekunder och till sist 4 serier på 10 sekunder. Första delen på 150 sekunder gick faktiskt riktigt bra, det är den delen som påminner mest om min favoritgren, precision, fast då har man 6 minuters skjuttid. När det sedan kom till snabbskyttet på 20 resp. 10 sekunder så blev det lite värre. Dåliga avfyrningar är inte bra i skytte…

Jag skjuter alltså med en pistol i kaliber .22 av märket Morini. Vi skjuter på 25 meters avstånd och tian på tavlan vi skjuter på är 50 mm. Det är alltså ingen stor yta man helst ska träffa. Jag fick in några tior idag och det kändes bra. Fick även in några helkassa skott men det var på den sista 10-sekundersserien.

Skytte är vansinnigt kul och det är verkligen en sport som passar både killar och tjejer, många tjejer som skjuter är minst lika bra (om inte bättre) än killarna.

Här kommer en bild på min pistol

Det jag egentligen ville säga med detta inlägg är att om du får tillfälle att testa att skjuta pistol så gör det! Det är kanonskoj!

Kram Ann

Hemgjord kebab och hemgjorda pitabröd, finns det något godare? Dessutom vet man ju verkligen vad man får…

 
Trots LCHF-diet tillät jag mig att äta ett halvt bröd…

Pitabröd

20 st.

25 gr. jäst
6 dl. vatten, ljummet (37º, fingervarmt)
2 msk. rapsolja eller liknande
2 tsk salt
ca 16 dl. vetemjöl (960 g.)

Smula jästen i en stor bunke. Häll i lite av vattnet och rör tills jästen löst sig. Tillsätt resten av vattnet, olja, salt och det mesta av mjölet. Arbeta degen tills den är smidig. Låt den jäsa under bakduk i 60-90 minuter.

Sätt ugnen på 275º och sätt in en plåt. Ta upp degen på mjölat bakbord och arbeta ihop den. Dela den i 20 bitar som rullas till runda bullar. Låt bullarna vila i 10 minuter innan de kavlas ut till 1 cm tjocka kakor. De ska inte naggas.

Grädda kakorna mitt i ugnen i 5-8 minuter på osmord, het plåt tills bröden fått lite färg. Låt svalna under bakduk.

Kebaben gjorde jag på färsk skinka som jag strimlade fint och kryddade med kebabkrydda, grillkrydda och paprikapulver. Strimlorna stekte jag sedan i olja i het panna. Som tillbehör serverades sallad, tomat, gurka, majs, lök, gul paprika, fetaost och vitlökssås gjord på crème fraiche, hemgjord majonnäs, vitlök och hackad persilja.

Ann

Har precis kommit hem efter årets första träningsskjutning. Kändes bra men oj vad trött jag är i armen nu. Jag skjuter alltså pistol i kaliber .22 och nu drar säsongen igång på allvar. På tisdag är det serieskjutning i en av de grenar jag brukar skjuta. Egentligen var första tävlingen i tisdags men då var jag på utvecklingssamtal. Ska verkligen försöka att skjuta så mycket som möjligt i år, det blev alldeles för lite förra året. Till sommaren är det dags för SM som i år är i Skövde. Jag ska skjuta banskjutning och jag och Peter ska dessutom vara med som funktionärer.

Vi har vår hemmabana i Borås ca. 2 mil hemifrån men som tur är har vi en skjutbana här där vi bor, bara 5 minuter bort med bil, där vi får lov att träna. Då kan man ju åka iväg och skjuta ett 50-tal skott utan att det tar flera timmar i anspråk.

Kram Ann

Nu är det på tiden att jag lägger ut ett nytt recept. Detta åt vi i går och denna rätt funkar utmärkt om man äter enligt LCHF.

Kräftstjärtar i ljuvlig sås

2 pers.

1 burk kräftstjärtar i lag, ca 350 gr.
6 st stora färska champinjoner
2 schalottenlökar eller en liten gul lök
2 dl crème fraiche
1,5 dl spad från kräftstjärtarna
2-3 msk hummerfond eller ½ fiskbuljongstärning och 1 tsk tomatpuré
2 tsk hollandaisesåspulver
3 msk hackad persilja
1 msk hackad dill
smör till stekning

Häll av kräftstjärtarna och spara spadet. Skiva champinjonerna och lägg dem i en torr och varm stekpanna. Låt dem svettas en stund på ganska hög värme och tillsätt sedan en klick smör. Finhacka löken och tillsätt den till champinjonerna. Låt allt få färg och tillsätt spadet från kräftstjärtarna, crème fraichen, hummerfonden (eller buljongtärningen och tomatpurén) samt hollandaisesåspulvret och låt allt småputtra i några minuter. Häll i persilja, dill och kräftstjärtar. Blanda allt väl men låt det inte koka något mer för då kan kräftstjärtarna bli sega.

Servera med pressad potatis och broccoli. Uteslut potatisen och ta mer broccoli om du äter enligt LCHF.

Ann

För en stund sedan fick jag reda på att det har brunnit på mitt jobb under kvällen. Tydligen ska vår orderavdelning ha brunnit upp samt att det har blivit rökskador på inköpsavdelningen. Läskigt. Man undrar hur det ser ut och hur mycket som har blivit förstört. Gick faktiskt en runda förbi order och inköp innan jag gick hem för dagen.

Bränder är nog det värsta som finns. Min största fasa är att det ska börja brinna här hemma.

Kram Ann

När jag blir stressad av någonting, som jag blev idag på jobbet när vår lunchleverantör hade klantat sig och när man försökte få tag på dem via telefon så hade de puckat till telefonlinjen och kopplat in faxen, så har jag en tendens att bli: Irr-iterad, irr-ationell och irr-hönig eller irr-elevant skulle man kanske kunna säga. Att jag dessutom satt i ett jobbigt möte i drygt en timma innan lunchen och inte hann fixa min egen lunch och äta den gjorde att jag blev ännu mer stressad och irriterad. Den där stressade känslan satt sedan kvar resten av dagen, ni vet, precis sådär som man kan känna när man har försovit sig och det känns som att man aldrig kommer ikapp under dagen. Det kändes iaf som om jag kom ikapp till slut och det hjälpte att lämna köket en stund och vara lite social med några arbetskompisar på ett helt annat ställe i fabriken.

Jag brukar kunna hantera stress väldigt bra i vanliga fall men när jag inte har ätit och mitt blodsocker verkligen är i botten samtidigt som någon annan klantar till det så att det blir problem för mig (hur sjutton ska man dela upp 27 kåldolmar på 11 personer???) då funkar jag bara inte. Jag fräste kanske lite åt någon eller några som kom och skulle ta lunch när jag var som mes stressad men jag bad faktiskt om ursäkt efteråt. Det är läskigt när man inte känner igen sitt eget beteende.

Kram Ann

För en stund sedan kom jag hem från min jobbarkompis där jag hade bevistat ett Tupperware-party. Inte så mycket för att jag behövde en massa Tupperware-saker utan mer för att det är trevligt att komma hem till en trevlig arbetskamrat och se hur denne bor samt träffa en massa andra pratglada tjejer och fika lite och dricka en massa kaffe och skratta en massa. Att man sedan kommer på något som man absolut måste ha och dessutom får en liten gåva när man beställer är ju bara en bonus. Eller? Beställde iaf en slickepott och det behövde jag verkligen, har ingen. Ingen alls alltså, riktig slickepott alltså, bara en hård och konstig sak som lämnar en massa smet kvar i skålen till barnens stora förtjusning. Nu kommer barnen inte att bli lika förtjusta längre. Hmmm… känner igen detta från min egen barndom. Beställde dessutom fyra såna där små miniburkar som är bra till det mesta och minsta. Det största problemet med miniburkarna brukar dock vara att locken hamnar på ett ställe och burkarna på ett annat. Får försöka organisera om mitt burkskåp tills jag får min leverans.

En annan sak som är kul med såna här partyn är att man träffar en massa människor som man inte skulle träffat annars, om det inte bara är arbetskamrater som är bjudna. I detta fallet var det inte bara arbetskamrater så det blev lite snack om var man jobbar och vem man känner och hur man känner den och den och ”har jag inte sett dig förut”. Det är ju inte ovanligt att man träffar på minst en person som känner någon som man själv känner. Ungefär som Facebook live.

Kram Ann