Tänk om jag ändå hade en blogg…

När jag var på väg hem idag efter första dagen på kursen i praktiskt förhandlingarbete (återkommer till kursen i morgon… den är bra iaf!) så ringde min sambo och berättade att möbelsnickeriet mitt i vår lilla by brann för fullt. Snickeriet är (var) inrymt i en fd syfabrik från 30-talet. (Artikel på www.bt.se från förra sommaren om snickeriet.) Stor byggnad i trä, trä och åter trä. Att det sedan var fullt med trämöbler och säkert en massa sågspån och trädamm gjorde väl sitt till, det brann ordentligt! Han berättade också att vägen in till byn var avspärrad men jag borde nog kunna komma förbi avspärrningen för vårt hus ligger innan branden. Jag var väldigt tacksam för informationen annars hade jag nog fått en chock när jag kom hem.

Fick stanna vid avfarten i rondellen in mot byn och lyckades övertala polisen, som jag för övrigt känner, att jag skulle få köra hem till oss. Vi stod tillsammans med grannarna och kollade hur branden spred sig genom byggnaden, sakta men säkert. Hus vid sidan av var i riskzonen så brandkåren höll koll på de intilliggande husen och dränkte dem i vatten. Vårt hus ligger en bra bit därifrån så det var aldrig någon fara för vår del. Efter ett tag märkte vi att det började blinka i husen runtomkring och det sprakade som värsta nyårsfyrverkeriet bakom det brinnande huset. Där rök elen i halva byn. Vår kompis ringde Vattenfall som skulle göra sig beredda att åka ut. Mat här hemma kunde man ju glömma så vi åkte in till Svenljunga, köpte pizza och åkte hem till min mamma och åt. Passade även på att gå på toaletten, utan el här hemma har vi heller inget vatten. Fick med oss några kannor med vatten hem också, kunde ju vara bra att ha. Väl hemma vid halv nio-tiden så hade vi fått tillbaka strömmen och Vattenfalls bilar stod vid elstationen. Kanon!

En stor glödhög ligger nu och pyr där fabriken en gång låg. Fabriken som gjorde Åsalund till den byn den är idag. Så gott som alla hus byggdes runt det stora huset där bröderna Sandberg hade sin syfabrik. Vårt hus är byggt av en av bröderna och hyrdes ut till de anställdas familjer. Byn kallas tom. för Sandbergsbyn i folkmun. Det är aldrig roligt med bränder men i detta fall får man ändå vara glad för att ingen människa kom till skada och ingen familj blev utan bostad och bohag.

Här är några bilder som min sambo tog under branden:

Länk till artikel på www.bt.se om branden.

Eller ledig och ledig, det är ju en sanning med modifikation. Jag ska på facklig kurs med Unionen i tre dagar och lära mig praktisk förhandlingsteknik. Det ska bli intressant och nyttigt och kanonkul hoppas jag. Min första fackliga kurs! Har vikarie på jobbet, en som har jobbat extra i köket tidiga men inte sedan jag började jobba för snart 1½ år sedan. Jag har ju ändrat en hel del sedan jag tog över men jag tror nog att hon tyckte att de flesta av mina förändringar har varit av godo. Jag tror säkert att det går bra utan mig de här tre dagarna men med mitt kontrollbehov så har jag lite (läs väldigt) svårt att släppa ifrån mig saker. Skulle verkligen behöva jobba på det. Köket och mitt arbete är ju som mitt barn, jag har skapat det till vad det är idag. Att lämna sitt barn till en barnvakt kan vara jobbigt ibland.

En av fördelarna med att åka på kurs är att jag får sovmorgon, jag får sova en hel timma extra! Dessutom har jag bara hört positiva saker om konferensanläggningen vi ska vara på, Pulsen Konferens i Borås. Frukostmackor, massa god fika, frukt, vatten och godis, kanongod mat på Restaurang Astern och väldigt trevlig personal. Återkommer med en recension efter morgondagen.

Ha det gott!
Kram Ann

Jag har varit Buzzador i lite mer än ett år och det har varit väldigt tyst från dem under en lång tid men idag kom äntligen ett mail. Buzzador kanske någon frågar sig, vad är det? Jo, det är ett företag som låter en testa produkter som man sedan ska buzza om, dvs berätta om, till familj, kompisar, arbetskamrater, släkt och vänner. Man ska även låta dessa personer testa produkterna.

Nu har Buzzador gjort om sin sida och det verkar som om de ska försöka vara lite mer aktiva. Om du vill gå med i Buzzador får du gärna använda denna länk https://www.buzzador.com/buzzador/index.php?file=u-regstep1&lang=SE&refstr=Annsann.

Om du vill veta mer om Buzzador kan du gå in på http://www.buzzador.com/

Önskar er en skön söndag!
Kram Ann

Spikmattan har ju blivit årets julklapp 2009 och det är ju bra att det är en relativt billig sak som är årets julklapp. Jag köpte min spikmatta i somras, använde den en gång och sedan har den blivit liggande. Tyckte att det var underbart skönt att ligga på den den där första gången men sen har det liksom inte blivit av. Tiden har inte funnits. Idag hade jag ont av ischias, ont i hela ryggen och i benen. Hade lite tid för mig själv när jag kom hem från jobbet innan jag skulle köra Oscar till sin pappa, hämta hem Sofia och handla och tänkte att jag skulle vila en stund. Då kom jag att tänka på min spikmatta så den åkte fram och lades i sängen. Av med tröja och BH och så lade jag mig ner med byxorna lite nerhasade och täcket upp till hakan. Jag låg där och väntade på smärtan. Det är ju trots allt en smärta till att börja med. När smärtan väl gått över byttes känslan till kyla och strax därefter kom den underbara värmen och pulserandet. Jag blundade och njöt och strax hade jag slumrat in. Vaknade när jag hade legat på mattan en halvtimma och kände mig otroligt avslappnad. Flyttade bort mattan tog på mig kläderna och sov vidare i en timma. Vaknade upp utan minsta tillstymmelse till smärta. Helt underbart!

Jag ska verkligen försöka använda spikmattan mer framöver, jag märker ju att jag mår bra av den. Dessutom är det ett ypperligt tillfälle att få rå om sig själv och slappna av, jag behöver det.

Kram Ann

Igår efter att jag hade skrivit mitt inlägg om obefintliga reflexer i stadstrafiken i Borås läste jag en insändare i vår lokaltidning. Där hade en läsare skrivit om precis samma sak och han/hon verklade lika trött och förbannad på osynliga fotgängare.

Det fanns en annan insändare i tidningen också. Någon hade skickat in för att berätta för den stackarn som hade tappat sin Triss-lott att det inte var någon vinst på den. Det var en insändare som fick mig att dra på smilbanden och jag blev alldeles varm inombords. Härligt att någon gör sig besvär för en sådan sak. Mer sånt!

Kram Ann

I förra veckan efter föreläsningen med Susanne Pettersson (där vi såg det alldeles underbart roliga Youtube-klippet, ni bara måste se det!!) var det väldigt mörkt när jag skulle köra hem. Jag tycker det är lite jobbigt att köra i mörker vet inte om mitt mörkerseende har blivit sämre eller om det kanske har att göra med att jag är kraftigt närsynt och har brytningsfel. Jag har ju naturligtvis linser så jag ser perfekt men jag vet inte om synfelet kan påverka mörkerseendet. Nån mer som är närsynt som känner igen sig?

Iaf det jag vill komma fram till är att jag blir rent ut sagt förbannad på folk som inte har vett att ta på sig reflex! Helt plötsligt när man närmar sig ett övergångsställe så står det nån där med ena benet halvvägs ut i gatan. Man blir ju tokskraj att man ska köra på någon. Kan inte folk som rör sig inne i stan fatta att bara för att de kan se bilarna så kan inte de som kör bilarna se fotgängarna. Annat är det på landet. Här finns inte en människa som skulle få för sig att gå ut utan reflexväst så snart det börjar skymma. Det vore lika idiotiskt som att gå ut utan kläder.

Tänk så bra om alla människor fick varsitt reflexband att ha på armen. Jag fick två idag när Unionen var på besök på jobbet och hade sitt sk. Unionentåg. Ombudsmän från vårt regionkontor var hos oss hela dagen och gick runt och pratade med såväl medlemmar som ickemedlemmar. Kanske att de lyckades övertala några att gå med. Jag tycker att det är viktigt att så många som möjligt är med i facket. Allra helst när det är bistra tider och ett nytt avtal ska förhandlas fram. Tillsammans är vi starka!

Ha det gott och glöm inte att reflektera mera!
Kram Ann

Tävlingen är avslutad! Läs här vem som vann.

Nu är det dags för en tävling igen!

Denna gång har du chansen att vinna en materialsats till ett virkat djur, amigurumi,  från Salabim. Materialsatsen  innehåller garn, stoppning, ögon, (+filttyg och trådar till vissa modeller), virkmönster och beskrivning på hur man gör en ”magisk eller justerbar ring”.

Det enda du behöver göra är att skriva en kommentar till detta inlägg där du svarar på de två frågorna här nedan. Om du har en egen blogg får du väldigt gärna länka till tävlingen och till min blogg: Tänk om jag hade en blogg.

Här kommer frågorna:
1. Vad betyder förkortningarna fm och lm inom virkning?
2. Vilket av djuren skulle vilja vinna och varför har du valt just det djuret? Du hittar alla djuren här! OBS! Nr 17 kan inte väljas!

Tävlingen avslutas lördagen den 21 november kl. 18:00 och då kommer en vinnare att lottas fram bland de som svarat rätt.

Lycka till! 

ps. På www.amigurumi.se finns möjlighet att beställa materialsatser till alla djuren. Kanske en bra julklapp till den virkintresserade?

Ann

I morse packades ryggsäcken för en heldag på hundutställning. Kaffe kokades, mackor breddes, hundmat lades i lämplig burk, hundgodis (dvs Mamma Scans köttbullar) lades i en annan lämplig burk och vatten fylldes på i vattenflaskan. Nummerlapp och vaccinationsintyg packades ner samt koppel, leksak, handduk och bajspåsar. Det är inte lätt när man ska åka på sin första hundutställning och inte har en aning om vad man behöver. Kattutställningar har jag ju varit på en himla massa gånger både som utställare och arrangör så där vet jag verkligen vad som behövs men nu hade jag ingen aning.

Vid halv tio hade jag lämnat av Jonathan hos mormor och kunde åka till utställningen med Molle, vilken tur att jag kom ihåg att ta med honom! Efter incheckning och köp av utställningskatalog satte vi oss vid ringen där vår bedömning skulle ske. Efter lite koll i katalogen och beräkning av tid kom jag fram till att vi säkert skulle behöva vänta i över två timmar innan det var vår tur. Det var hundar överallt och det blev ganska stressande för Molle. Till slut valde jag att sätta honom i hans bur i bilen. Jag gick tillbaka in i hallen och satte mig för att kolla på bedömningarna och fika lite. Molle sov i bilen i 1,5 timma och sedan fick han komma ut och kika runt lite igen. Mina första beräkningar angående när han skulle upp för bedömning visade sig vara helt felaktiga och vi väntade till halv två innan det var vår tur. Då hade mormor, Jonathan och min faster hunnit komma dit också för att titta.

Satt vid ringen precis innan Molle skulle upp och helt plötsligt blev det vår tur. Hunden innan oss dök inte upp så det blev lite panikartat. Av med jackan och fram med en köttbulle. Molle såg burken med köttbullar och kastade sig ner med nosen i den så jag fick nästan släpa in honom i ringen. Det första domaren gjorde var att känna på hans kulor. Ooops, bara en testikel på plats. Domaren kunde känna den andra men den satt långt uppe. Han trodde att den kanske skulle flytta sig och lägga sig på plats men han var ju ingen veterinär som han själv sa. Iaf fick vi springa några varv runt i ringen och Molle sprang på så fint. Sedan skrevs kritiken och vi fick stå uppställda så gott det gick under tiden.

Molle fick en bra bedömning men gick tyvärr inte vidare pga av att båda testiklarna inte fanns på plats. Efter en heldag på utställning var det bara att packa ihop och åka hem. Har inte ens tänkt på att kolla kulorna på honom, inte mer än att jag sa till sambon för någon dag sedan att jag tyckte att hans pung såg liten ut. Hundens alltså, inte sambons.. ;o)

Vi får väl kontakta en veterinär och höra vad utlåtandet blir. Jag skulle gärna ställa ut honom någon mer gång, på en officiell utställning, denna var ju bara inofficiell.

Trötta och nöjda kom vi till slut hem och jag kunde konstatera att oavsett hur det gick på utställningen så är det ändå samma hund som jag åkte dit med, nämligen världens vackraste hund!

Kram Ann

I morgon ska jag åka med Molle på hans första utställning. Ska bli kanonskoj! Återkommer med ett inlägg om utställningsdebuten nån gång i morgon.

Ha en skön lördag!

Kram Ann

Idag var jag hos tandläkaren för den årliga kontrollen, eller jag går nog med 14-månadersintervall egentligen. Det blev röntgen, lite tandstensbottagning, tandtrådning och polering. Visst är det konstigt, de kan skicka folk till månen men de kan inte ta fram tandröntgengrejer som inte skaver sönder i hela munhålan. Varför måste det vara så vassa kanter på de där grejerna man ska ha i munnen?

Iaf såg allt bra ut, bara lite tandsten som min tandläkare inte drar bort med något hemskt vasst redskap, hon använder en liten, liten borr eller slip och tar bort det. Svider till lite när det kommer åt tandköttet men är inte alls lika otrevligt som när de drar och sliter med den vassa piggen. När det gäller tandtråd så har jag alltid haft så ont av att andra använder det i min mun. Hade en tandsköterska tidigare som bara sågade med tråden mellan tänderna och inte brydde sig om att hålla emot så fjong så drog tråden ner i tandköttet. Jag har väldigt trångt mellan mina tänder så det är tom svårt för mig själv att använda tandtråd. Min tandläkare nu är mycket försiktigare och jag har faktiskt kommit över skräcken för tandtrådandet.

Så nu kan jag 630 kronor fattigare känna mig nöjd med min mun och kan förhoppningsvis glömma det där med tandläkare i drygt ett år framåt.

Fredag i morrn hörrni!
Kram Ann