Trött-trött-trött

Borde väl gå och lägga mig men jag tänkte att jag skulle klämma fram ett inlägg först. Har redan skrivit ett inlägg idag men det trillar inte in på bloggen förrän i morgon bitti. Det är veckans radiorecept som innehåller kassler bland annat.

Mina ben är nog ännu tröttare än vad jag är. Har haft fullt upp på jobbet hela dagen. Det skulle vara möte för all personal i matsalen halv elva och innan dess skulle jag servera frukost, fylla på kaffemaskinerna, fixa fram bullar ur frysen och fixa några termosar med kaffe (för att slippa för lång kö till kaffeautomaten i köket). Mötet skulle alltså börja halv elva och i vanliga fall brukar jag sätta ut kantinerna med mat i buffén och hälla upp dressing och ev. sylt vid elva, äta min lunch vid kvart över elva, fylla vattenkannor och ställa ut dessa samt kryddkorgar på borden vid fem över halv tolv. Kvart i tolv ska matsalen vara helt redo för de som ska äta och då brukar jag sitta ner med första gänget och ta en mugg kaffe. Tjugo i tolv var mötet klart och jag hade inte fått ut en gnutta mat i buffén, inte fått i en gnutta mat i min mage och inte en droppe vatten i en enda vattenkanna. Stressade som sjutton för att få allt med matserveringen klart till klockan 12 åtminstone. Jag hann. Värmde min mat och åt den på stående fot mellan knäckebrödsförsäljning och salladsutdelning.

Jag brukar sitta i tio minuter ungefär vid frukosten en kvart vid lunchen och en kvart på eftermiddagen. Det är allt jag sitter under dagen. Nu försvann min lunchsittning och jag kan säga att det känns i benen. Det var skönt att sätta sig i bilen när man skulle åka hem och det var ännu skönare att sätta sig i soffan och lägga upp benen och sluta ögonen om slumra till en stund i väntan på ”Halv åtta hos mig”. Det gjorde ju inte direkt ont att sitta kvar där heller sen och kolla på Robinson.

Nu ska jag göra mig klar för natten och sova några timmar. Alldeles för få timmar, men men…

Kram Ann