Seminariedags igen

I morgon är det dags för ännu ett seminarie i Unionens regi. Denna gång ska vi åka till Varberg för att lyssa på Tina Thörner, kartläsaren ni vet. Hon ska prata om ”Att skapa och leda kreativt kaos”. Enligt inbjudan ska det bli en kväll full av inspiration och ”action”. De tidigare föreläsningarna har varit i kanonklass så jag har höga förväntningar på morgondagens.

Skulle egentligen gjort ett matinlägg idag men bilderna ligger på sambons dator och han stängde precis av den. Får se om jag hinner med något i morgon när jag kommer hem.

Igår när jag lagade pannbiff så funderade jag lite på det där med min matlagning. Jag gör ju det mesta på en höft. Har ett ungefärligt grundrecept i huvudet och så smakar jag mig fram och lägger till nåt eller drar bort nåt. I går la jag i en tesked fransk senap i färssmeten och det blev himla gott. Inte så att någon sa att det smakade senap, utan det var bara det att det blev lite godare. Iaf så tänkte jag tillbaka på i lördags när jag hade stått och lagat mat till nio personer (helstekt kotlettrad med kokt potatis, gräddig sås, pressgurka, kokta morötter, sallad och gelé) och sambons mamma som efteråt sa nåt i stil med att ”ojoj, vilket jobb med all mat” och jag kände bara att, nä, inget jobb alls, bara kul! Det är ju så med vissa maträtter man gör som man har gjort så många gånger innan, det känns inte jobbigt. Man vet ju hur man ska göra, man vet hur det ska smaka och man känner sig så säker på det man gör. Likadant kändes det igår när jag gjorde pannbiffarna. Lite mjölk, ströbröd, finhackad lök, salt, peppar, ett ägg, en nypa socker och så den där teskeden fransk senap.

Idag när jag hämtade Jonathan på fritids var det personalen på hans gamla förskoleavdelning som stängde och vi började prata lite. Jag har ju inte varit på förskolan på länge eftersom sambon har varit arbetslös. Iaf så kom vi att prata om mitt deltagande i radion och min blogg och mina recept. En av fröknarna hade hört mig på radion och ville gärna ha receptet på nougatkakorna. Det är ju bara att gå in på min blogg, sa jag då. Då undrade de om jag kunde göra det på datorn på förskolan och visst kunde jag det. Så där satt jag vid deras dator och visade min blogg och printade ut recept hejvilt. När jag sedan pratade lite mer med en av fröknarna berättade hon hur osäker hon kände sig i köket. Att hon helst ville laga mat utifrån recept och inte vågade experimentera så mycket. Tänk vilken skillnad det är på oss människor iaf.

Hur är det med er? Recept eller inte? Eller kanske nåt mittemellan?

Kram Ann