Jag och mitt stickande…

Det går inte riktigt som jag vill när jag ska sticka. För ett tag sedan när jag nästan var klar med Sofias strumpor så bet ju Molle sönder den ena. Jag lyckades laga den iaf, med tungan rätt i mun och en massa pillepill så syns det inte att strumpan är lagad. När strumporna var klara satte jag igång med min kofta som jag verkligen längtat efter att få sticka. Jag stickade och stickade och när jag var klar med en av mönsteromgångarna upptäckte jag att jag hade gjort lite fel men det var inget som syntes om man inte visste om det, jag lät det alltså vara.

Har inte stickat på några veckor men idag tog jag tag i det igen och gjorde jag klart bakstycket. När jag hade maskat av så la jag ut det för att kolla lite och då tyckte jag att det såg lite litet ut. Har tyckt att det sett lite litet ut innan under stickningen men har mest tänkt att det säkert bara är för att allt är ihopskrynklat. Så var det ju inte. Det var väldigt mycket mindre än det skulle vara. 10 centimeter på längden och 10 på bredden. Så det är bara att repa upp allt och börja om från början med något större stickor, om jag har några vill säga, annars får det inhandlas. Denna gång ska jag teststicka och se att till så att masktätheten stämmer innan jag börjar på nytt igen.

Tur att jag så väldigt gärna vill ha koftan annars hade jag nog gett upp.

Ann – som nu ska trösta sig med chokladpudding