Tänk om jag ändå hade en blogg…

När Sofia skulle firas för ett par veckor sedan hade hon bestämt att Jonathan skulle dekorera hennes tårta och så fick det bli. Jag bakade och fyllde med passionsfruktsmousse och vit chokladfluff, gjorde bokstäver och siffror och Jonathan gjorde resten! Han var riktigs duktig och för den som undrar vad det bruna uppe till vänster är så kan jag tala om att det är Sofias favoritfågel, en uggla =)

Jonathan tycker verkligen att det är jättekul att dekorera tårtor och vi pratade om det på fritids en dag när jag hämtade honom. Jag tänkte att det säkert finns fler barn som skulle tycka det var kul så jag frågade personalen om de hade lust att göra lite dekorationer under höstlovet. De skulle ju kunna göra cupcakes en dag som de kunde dekorera. De tyckte det var en jättebra idé så i kväll har jag stått och gjort 2 kg marshmallowsfondant i sex olika färger, packat ner lite olika utstickare samt samlat ihop lite olika slags ätbara pärlor och strössel. I morgon ska Jonathan få leka lärare och visa sina kompisar hur man gör!

Ann

Inte mitt alltså. Jonathan huvud är det som gör ont. Eller gjorde ont kanske är mer rätt att säga, nu gör det bara ont om man trycker.

I morse när jag var på jobbet och höll på förbereda frukosten ringde mobilen. Dolt nummer. Det var från fritids. Fröken berättade att det hade hänt en olycka och att Jonathan hade sprungit in i en stolpe och slagit i huvudet. Sen sa hon att han var ok fast han hade en jättebula i pannan och ett skrapsår över ögonbrynet. Kunde hon inte börjat samtalet med att säga att han var ok? Ska nog tipsa om det i morgon när jag lämnar. Man hinner ju tänka hur många hemska tankar som helst när man hör orden olycka… slagit… huvudet…

När Jonathan gick på dagis hände det också en olycka, han fick en dörr i huvudet, bakifrån, och ramlade framlänges med dörren över sig. Den fröken började också samtalet med att säga att det hade varit en olycka och att han hade fått en dörr över sig. Sedan sa hon att han var ok. Jag bad henne då att hon skulle tänka på att först säga att barnet var ok och sedan berätta om olyckan. Hon tackade för mitt råd och hade faktiskt aldrig tänkt på det innan.

Som tur var idag så var sambon hemma och sov, han jobbar sent skift, så han kunde åka och hämta hem en ledsen och medtagen liten grabb. Han har dock mått bra hela dagen, bara varit lite lugnare än vanligt. Nu är han precis som vanligt men han har ett fult märke över ögonbrynet, bulan har dock lagt sig. Skönt att det inte blev värre iaf.

Ann

I morse ringde sambon till mig på jobbet och bad att jag skulle ringa hem när jag hade tid. Jag försökte ringa men det blev bara hänvisningston. Jag ringde då till hans mobil och det visade sig att vår hemtelefon inte fungerade, dock fungerade nätet så jag misstänkte att det var något fel på våra telefoner. Iaf så hade sambon fått erbjudande om ett tillfälligt jobb som snöröjare. Som arbetslös med allt färre stämpeldagar kvar tackar man ju inte nej till ett jobb. Eftersom vi inte hade någon fungerande telefon hemma fick jag försöka ringa till fritids och kommunen för att fixa Jonathans fritidsplats. Ev skulle sambon börja jobba redan under dagen. När jag ringde till fritids kom jag dock till kommunens växel som förklarade att det var telefonfel i hela vår kommundel. Där kom förklaringen till vårt telefonbortfall. Växeltelefonisten sa att hon skulle meddela rektorn att jag behövde meddela att Jonathan skulle till fritids så efter några minuter ringde rektorn upp och det var inga problem för deras del. Jag skulle bara ringa till handläggaren på kommunen också för att få Jonathan inskriven. Vår handläggare skulle inte vara tillgänglig förrän efter klockan 13  men jag fick prata med en annan för jag ville att inskrivningen skulle vara klar om det nu visade sig att sambon skulle ut på jobb redan samma dag. Nu blev det inte så.

Via telias hemsida fick jag besked att felet skulle vara fixat klockan 13 men vid kvart över ett hade tiden ändrats till kl 16. Nån gång efter 16 var telefonnätet ok igen.

Visst är det typiskt att telefonerna slutar fungera just en sån dag när man verkligen är i behov att få tag på folk och måste lämna information? I morgon bitti ska Jonathan iaf till fritids och han är överlycklig! Vilket underbart sätt att få fira sin 7-årsdag på! Sambon är väl inte lika överlycklig över att få skotta snö men det är ju ett jobb iaf.

Ha det gott!
Kram Ann