Säsong två av Ensam mamma försöker

Nu är det dags för andra säsongen av serien Ensam mamma försöker. Redan i säsong ett träffade vi mamma Ann som nu åter igen ska försöka klara sig utan sin älskade sambo Peter som dragit norröver för att jaga älg. Tidigt i lördags morse åkte han iväg och han beräknas komma åter sent på lördag kväll.

Förutsättningarna detta år är dock lite annorlunda. Den lilla hunden har blivit ett år äldre och är numera rumsren, något som känns som en lättnad för mamma Ann. De två sönerna har också blivit ett år äldre men man kan väl säga att en hund mognar mycket mer på ett år än vad två killar på 7 respektive snart 14 år gör. Tror inte att vi behöver säga mer.

Ytterligare en förändring har skett sedan förra året, mamma Ann har skaffat sig en massa fritidsintressen som tar en del tid i anspråk. Bland annat kommer hon i slutet av veckan att vara medarrangör för festen vid Hillaredstrampet och det innebär en massa planerande och även en hel del matlagande vad det lider. Dock är mamma Ann en person som tänker positivt om det mesta så det ska väl gå det här också.

Hur har det då gått för sambon som dragit på jakt? Jo, ett hondjur blev det minsann denna första dag på älgjakten.

Nu ska mamma Ann försöka få yngste sonen i säng utan att somna själv. Köket ser ut som ett bombnedlag och måste nog röjas lite om inte orken ska ta slut direkt när hon stiger innanför dörren i morgon efter jobbet.

Kram Ann

Ullared i Kanal 5

Har precis sett klart på på premiäravsnittet av Ullared i Kanal 5. Helt klart sevärt. Har man någon gång varit på Ullared, eller Gekås Ullared som det egentligen heter så känner man allt igen sig. Är det då den typiske Ullaredsshopparen som gestaltas i programmet? Skulle inte tro det. Jag tror nog att de har valt ut de mest utstickande personerna för att göra bra och underhållande TV, och det har de verkligen lyckats med.

Trots att jag inte bor alls långt från Ullared så har jag bara varit där fyra gånger tror jag. Senast var det i somras och då satt det skyltar uppe om att TV-programmet höll på att spelas in. Vi såg dock inte till några kameror så jag tror (och hoppas) inte att vi har kommit med.

Kommer helt klart att fortsätta följa serien iaf. Antingen på TV eller via kanal5.se.

Annars har dagen varit bra men jag har haft mycket att göra på jobbet. Vi har firat en jobbarkompis som fyllt 60 år och jag hjälpte till med fikat som hon skulle bjuda på när hon skulle få sin present och blomma. Det tar alltid lite extra tid när det är något speciellt som ska göras. Hela dagen blir förskjuten. Har ett ganska pressat tidschema annars och firandet plus en sen leverans av varor satte hela min tidsplanering ur spel. Nu är det ju inte så ofta som det sker sådana här saker så jag tycker mest att det är kul. Allt blir ju gjort till slut iaf trots att man kanske får stressa lite extra emellanåt.

Ha det gott!
Kram Ann

Premiär för nytt program!

Sedan i fredags kväll sänds här hemma den nya och spännande verklighetsserien:

ensam mamma

Här får vi träffa den för tillfället ensamma mamman Ann:

ann1

Ann bor med sin sambo i ett hus på landet med två barn, 6 och 13 år gamla. I familjen finns också en hundvalp, två katter, en kanin, en fågel och ett oräkneligt antal hönor och tuppar, sisådär ett 40-tal rör det sig nog om.

Anledningen till att Ann är med i denna programserie är att hon ska försöka klara sig utan sin älskade sambo Peter i drygt en vecka. Sambon är i Jämtland och jagar älg och kanske en och annan björn.

Sedan i fredags har Ann försökt att hinna med att få ut den lille hunden innan han hunnit kissa och bajsa i halva huset. Hon har också försökt att ge alla hönor och tuppar mat innan de har börjat äta på varandra. Att få tiden att räcka till på kvällarna är något Ann försöker göra varje dag, även de dagar då hon inte är med i ”Ensam mamma försöker”. Likaså att försöka få upp den äldste sonen ur sängen på morgonen. I går försökte Ann att byta en glödlampa och klarade av det galant. Hon blev så lycklig av detta att hon raskt fortsatte att byta ut ytterligare två trasiga glödlampor.

Snart ska den ensamma mamman Ann försöka komma i säng i någorlunda tid, något som brukar vara omöjligt, men skam den som ger sig.

I nästa avsnitt träffar vi Ann när hon ska försöka att hålla sitt goda humör uppe trots envisa barn som inte vill göra vad hon säger. Missa inte detta!!

Önskar er alla en skön natt!
Kram Ann

Tårdrypande avsked

Nu har jag sett det allra sista avsnittet av Cityakuten och det var ett extra långt avsked för det var ett extra långt sista avsnitt. Dessutom var det ett bonusavsnitt en timma innan så det har varit drygt två och en halv timmas avsked efter 15 års tittande. Jag har nog sett så gott som alla avsnitt av Cityakuten sedan det började sändas. Ett tag när jag inte hade tillgång till trean så spelade min dåvarande chef in varje avsnitt på video så att jag kunde se det. Nu frågade Sofia hur det gick till, om han spelade in det på samma band hela tiden och hur man gjorde då. Man spolade bara tillbaka bandet, sa jag. Kunde man spela över det gamla då? sa hon. Snacka om att ungarna är digitaliserade nuförtiden… =) Tänk om man skulle ta och leta fram en gammal bandspelare och visa hur det gick till när man spelade in ett blandband på den gamla goda tiden, eller spelade in låtar från radion och satt och passade när det var Tracks för att inte missa de riktigt bra låtarna och se till att man inte fick med pratet emellan.

Åter till Cityakuten! Jag kommer verkligen att sakna den serien, den har varit med mig så länge och det senaste året har jag fått med Sofia i mitt tittande och vi har suttit tillsammans i soffan och gråtit i kapp och skrattat där emellan. Och nu gråter Sofia här jämte mig, och jag också och nu skrattar vi åt varandra. Visst är det härligt!

Det som var roligt i kväll under avsnittet som var före det sista, var att de intervjuade skådespelarna och då slog det mig att de verkligen är skådespelare. Jag har nästan fått känslan av att de är riktiga läkare, sjuksköterskor och kirurger. Fast jag vet ju att de är skådespelare. Men det måste ju vara ett bra betyg på att det är en väldigt välgjord serie. Allt har känts så äkta och man har verkligen levt sig in i såväl patienternas som personalens liv.

Skulle gärna se om hela serien igen, från början till slut…

Farväl Cityakuten!

Kram Ann