Tänk om jag ändå hade en blogg…

Visst kan man bli irriterad på försäljare som ringer och vill sälja än den ena och än den andra prenumerationen eller berätta vilket bra erbjudande de har på telefon med abbonnemang bara för att vi har bredband från just den leverantören. Det där med telefonerbjudandet brukar snabbt dras tillbaka när de får höra hur lite jag gör åt per månad på just mobilen. Fast det jobbigaste är de som inte slutar fast man har sagt att man inte är intresserad.

- Hejsan! Jag ringer från Tidningen X, du har ju haft en prenumeration hos oss tidigare.
- Ja, det är möjligt men jag är inte intresserad.
- Jamen, vill du inte inte veta vilket bra erbjudande det är vi har?
- Nä, tack!
- Fast jag kan väl få berätta hur pengar du kommer att spara?
- Nej, tack!!
- Men…
- Hej då!!!

Alltså, de ska ju lägga av redan vid första nej-tacket tycker man.

Idag blev jag dock uppringd av en trevlig försäljare, från SEB bolån. Vi har ett lån som ska skrivas om nu vid årsskiftet och idag la jag på brevet där vi kryssat i vilken bindningstid vi ville ha. Så ringde det då en person från SEB jut nu i kväll och erbjöd oss en lägre ränta för att vi har konton och sparanden hos dem. Såna telefonförsäljare gillar vi!

Desstom ringde nåt undersökningsföretag som ville ställa lite frågor. Det skulle ta ungefär tre minuter och det kunde jag väl slösa bort tänkte jag. Brukar svara på enkäter på nätet så varför inte i telefon.

- Hur gammal är du?
- 42 år.
- Hmm… ok, vi har redan fått in väldigt många svar från just din åldersgrupp så du får inte svara på fler frågor.
- Nähä, men ok då.
- Tack och hej.
- Hej då.

Tydligen gillar kvinnor runt 42 att svara på enkäter…

Ann

Inte mitt alltså. Jonathan huvud är det som gör ont. Eller gjorde ont kanske är mer rätt att säga, nu gör det bara ont om man trycker.

I morse när jag var på jobbet och höll på förbereda frukosten ringde mobilen. Dolt nummer. Det var från fritids. Fröken berättade att det hade hänt en olycka och att Jonathan hade sprungit in i en stolpe och slagit i huvudet. Sen sa hon att han var ok fast han hade en jättebula i pannan och ett skrapsår över ögonbrynet. Kunde hon inte börjat samtalet med att säga att han var ok? Ska nog tipsa om det i morgon när jag lämnar. Man hinner ju tänka hur många hemska tankar som helst när man hör orden olycka… slagit… huvudet…

När Jonathan gick på dagis hände det också en olycka, han fick en dörr i huvudet, bakifrån, och ramlade framlänges med dörren över sig. Den fröken började också samtalet med att säga att det hade varit en olycka och att han hade fått en dörr över sig. Sedan sa hon att han var ok. Jag bad henne då att hon skulle tänka på att först säga att barnet var ok och sedan berätta om olyckan. Hon tackade för mitt råd och hade faktiskt aldrig tänkt på det innan.

Som tur var idag så var sambon hemma och sov, han jobbar sent skift, så han kunde åka och hämta hem en ledsen och medtagen liten grabb. Han har dock mått bra hela dagen, bara varit lite lugnare än vanligt. Nu är han precis som vanligt men han har ett fult märke över ögonbrynet, bulan har dock lagt sig. Skönt att det inte blev värre iaf.

Ann

I morse ringde sambon till mig på jobbet och bad att jag skulle ringa hem när jag hade tid. Jag försökte ringa men det blev bara hänvisningston. Jag ringde då till hans mobil och det visade sig att vår hemtelefon inte fungerade, dock fungerade nätet så jag misstänkte att det var något fel på våra telefoner. Iaf så hade sambon fått erbjudande om ett tillfälligt jobb som snöröjare. Som arbetslös med allt färre stämpeldagar kvar tackar man ju inte nej till ett jobb. Eftersom vi inte hade någon fungerande telefon hemma fick jag försöka ringa till fritids och kommunen för att fixa Jonathans fritidsplats. Ev skulle sambon börja jobba redan under dagen. När jag ringde till fritids kom jag dock till kommunens växel som förklarade att det var telefonfel i hela vår kommundel. Där kom förklaringen till vårt telefonbortfall. Växeltelefonisten sa att hon skulle meddela rektorn att jag behövde meddela att Jonathan skulle till fritids så efter några minuter ringde rektorn upp och det var inga problem för deras del. Jag skulle bara ringa till handläggaren på kommunen också för att få Jonathan inskriven. Vår handläggare skulle inte vara tillgänglig förrän efter klockan 13  men jag fick prata med en annan för jag ville att inskrivningen skulle vara klar om det nu visade sig att sambon skulle ut på jobb redan samma dag. Nu blev det inte så.

Via telias hemsida fick jag besked att felet skulle vara fixat klockan 13 men vid kvart över ett hade tiden ändrats till kl 16. Nån gång efter 16 var telefonnätet ok igen.

Visst är det typiskt att telefonerna slutar fungera just en sån dag när man verkligen är i behov att få tag på folk och måste lämna information? I morgon bitti ska Jonathan iaf till fritids och han är överlycklig! Vilket underbart sätt att få fira sin 7-årsdag på! Sambon är väl inte lika överlycklig över att få skotta snö men det är ju ett jobb iaf.

Ha det gott!
Kram Ann