Sluring var det ja!

Igår skrev jag om att jag skulle äta sluring idag. Frågade er läsare om ni visste var det var och Linda, på Kryddburken, hade en norrländsk variant av sluring, stekt fläsk i en gräddig sås av potatis och rotfrukter. Min sluring, eller vår sluring skulle jag kanske säga, består också av stekt fläsk och en ganska gräddig sås. Såsen är gjord av stekflottet från det stekta fläsket, mjöl och mjölk som får koka ihop till ett mellanting av sås och stuvning. Till såsen och fläsket serveras sötlimpa. Man lägger alltså en klick sås på tallriken, lägger brödskivan ovanpå och toppar sedan med lite sås. Min mamma var här nu i kväll och fick lite sluring och klippning av sitt hår. Glömde tyvärr fråga henne varifrån vår sluring kommer men jag har för mig, rätta mig om jag har fel mamma, att det kommer från min pappas familj, alltså från min farmor.

Gott är det iaf och det väcker alltid en massa minnen från barndomen när jag äter det. Till mig och mamma blev det lagom med tre matskedar stekflott och tre matskedar mjöl samt tre deciliter mjölk. Ganska mycket salt och lite peppar behövdes också för att få fram den rätta smaken.

Ann

5 svar på ”Sluring var det ja!”

  1. Jag har hört talas om sluring, genom mina morföräldrar tror jag, men har aldrig ätit det. Måste fråga dom hur de lagar denna rätt. Kul med gamla mattraditioner! Kram

  2. Denna variant av sluring är från mim mamma som i sin tur har fått av sin mamma altså från mim mormor.:)

  3. Sluring är en norrländsk rätt, där bla. fläsktärningar ingår. Vi hade en kock från Boden på 60 talet i ett dykeri-fartyg och han kallade vi för Sluring, så därför glömmer jag inte den maträtten som vi fick en gång i vecka.

  4. Kul att höra din sluring-historia Börje! Man kanske skulle gräva lite mer i det här =)
    / Ann

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.